Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—124—
Skulle wi då ej längta, hungra och törsta efter lefwande Gud?
Det är jnst dessa tvära dödsfienden som twinga oss att längta efter
den fridsälla borg, der den för ewigt frigjorda anden aldrig mer af
sorg skall tryckas.
Men i denna fråga: ,,Hwi bedröfwar du dig, min tjalken-—-
framskymtar, jeinte det bedröfwade barnets klagande längtan, äfwen
en miss förmäning öfwer att själen bedröfivar sig trots något, som
pä samma gäng dock fröjdar henne. Ty — märkom hivad Korahs
barn sjunga, midt under det deras själ är bedröfwad och hjertat är
oroligt: «Hoppas uppå Gud! ty jag stall ånan en gång tacka
honom, min frälsning okl) min Gud«. Med förundran mås äs-
toen wi fråga: ,,Hwt bedröfwar du dig, min fiäl?« Du har ju
i Jer Kristi blod daglig rening frän dina blodröda synder! Hans
rättfärdighet öfwerskyler din nakenhets blygd! Din Jesus är «U,en-
ligt sitt trofasta löfte, när dig alla dagar! Och af Jesus åar du
detta härliga löftes-ord, hwilket ingen kan göra om intet: »Detta
är deno wilja, fom har fändt mig, att hivar och en som ser
Sonen och tror på honom, skall hafwa ewtgt lif, och att jag
stall nppwiicka honom på den yttersta dagen« (Joh. 6: 40).
«Hoppas uppå Gud, ty iag skall ännu en gång tacka ho-
nom, min frälsning och min Gud". — Käre medwandrare till
det himmelska fäderneslandet! Känner du icke i dessa toner igen-dig
sjelf? Säg, har du ej erfarit, huru hugswalelsens Ande just i be-
dröfwelsens stund stämt ditt hjertas strängar till mäktigt jubel ge-
nom den saliga förwifsningen, att din frälsnings Gad äfweni mot-
gångens titnmar, också under mulna dagar, ja, då alla dödens fasor
omringat dig, är med dig? Och dä, har ej din sorgesäng inom ett
ögonblick förtvandlats i den härligaste trinmfsångP
Ack, att tvi omsider lärde oss att frän jordens grus, dess jem-
mer och dess twäng oftare, innerligare, trofastare blicka upp till Ho-
nom, som lofwat bära, och hjelpa oss! Dyre wän, är ej din sak i
din Frälsares hand? Ar Han ej din förswarare när Fadren? Har
Han ej gifwit oss alla denna försäkran: «J min Fabers has ära
många boningar; om så icke tvore, skulle jag hafwa sagt eder
det; jag går bort för att bereda eder ruin. Och när jag har
gått bort och beredt eder rum, skall jag komma tillbaka och
taga eder till tnig, på det att hwarest iag kir-, der stolen ock
I wara« (Ioh. 14: 2, 3.) —· Sä misst spm dessa ord äro utta-
lade af Honom, som är sanningen, skall Hans hand styra roär
bräckliga farkost igenom bränningarna på lifwets stormande has och
sist geuoui dödens fräsande böljor in i den ewigt lugna hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
