Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-126—
«Jag instämmer fnlttomligt i edert
sioar«, sade den andre; ,,loftoa mig nu,
att ni orubbligt blir wid det, ni nu ytt-
rat«.
»Ja, derwid står jag fast«, sade sko-
makaren; ,,ty ingen kan tväl neka, att
werllig kristendom gör menniskorna red-
liga och tvänliga mot hwaraadra samt
lyckliga fbr egen del- Men hwilten
fråga har ni tvidare att gdra mig?
Jag tänker, att jag kan beswara denna
bättre än den fdrsta«.
»Min andra fråga är säljande-: om
alla menniskor toore otrogne förnekare,
huru tror ni då, att det skulle stå till
med tvärt land och hela werlden?«
Skomataren syntes fullständi tslagen.
Han särblef länge lyft. Omider sade
lian: ,,Ni har fullkomligt besegrat mig.
lilldrig har jag flirt kommit att tänka
nä, hwilten olika werkan den kristna
De ettriga armarna.
De ewiga armarna uppbära siir eivigt
Kristi kyrka och hwarje troende medlem
af henne. Arken fldt på fyndaflodens
tvågor och dress än hit än dit af deras
mäldsamhetz dock fjan den aldrig, ty
de ewiga armarna tvoro derunder. Slut-
ligen stannade den på Ararats berg och
Noah och lians hus gin o ut på torra
landet. En liten farkos« färdades på
Galileista hafwet; en storm uppstod; fa-
ran snntes bsrverhängacide och lärjun-
garne ropade: ,,Herre, Herre, tvi för-
gåä!« Men de förfärade lärjungarne bles-
too tillrättatoisade sär sin otro. Den
bräckliga båten tunde ej sjunka, ty de
ewiga armarna woro derunder-
Arken och den der båten äro förebil-
der af Kristi lytta och slirfamling, som
"fdr etoigt uppbäres af Gads matt och
tron och förnekarens otro utbfwar påJ
det nienstliga samhällets men nu ser iag
klart, att hivad den fdtsta bygger upp,«
det är den senare oupplsdrligeu i färd
med att bryta ned till stort färders för
menskligheten. Jag tackar er och lofwar
derjemte att allwarligen öfwerwäga, hivad
ni nu bragt mig att tänka på«.
Fbljden bles, att skomakaren insåg, att
det ord, som utbftvar ett få ivälgdrande
inflytande på den enskilda menniftan och
på hela samhället, måste wara den gn-
domliga sanningens ord. Han begynte
lirula Guds ord under begär efter fjä-
tens frälsning. På denna iväg kom
ban också att på sitt eget hjerta erfara
kraften af Gads nåd och lom till slir-
ioissniug om syndernas fdrlätelse.
Meu icke nog med denna inre förän-
dring. Hans eländiga koja, hans tra-
siga och smutsiga barn samt hatts indd,
och modlbsliet nedsänkta hustru, — allti likes i etoighet? Hastva wi icke hans
har undergått en lycklig förändring. Ja, försäkrans »Bergen skola tolka och
i sannings saligt är det folk, hwilkets högarna falla, men min nåd stall
Gnd Herren ar.
P—
I
trofasthet. Omgxfna af iivislets, willfa-
relsens, gudlöshe « ns och den fräcka otrons
rasande bränningar, äro tvi färdiga att
misströsta om hennes räddning; men
tvi tunna midt i stormen se den Alls-
mättige flå tvid rodret. Han säger:
,,Det är fag; rädens icke«. Och tik-
-som Kristus är nära sär att ben-ara
hela sin kyrka, få är han ock nära
hwarje troende själ.
skäre broder i Kristo, mar toid godt
mod, skåda förhoppningsfullt emot det
tilltonunande, under det du wandrar på
wägen till det himmelska Sion. Hafwa
icke de ewiga armarna burit dig under
det förslutna? Har icke Herren flirt dig
lyckligt igenom mången sorg, mången
frestelse? Htvarfbr då frukta sär framti-
den? stanna någonsin de ewigg ar-
marna tröttna eller fdrsmagas? Ar icke
Jesus den samme i går, i dag och dess-
irke mika ifrån dig, och min frids
förbund stall icke förfalla, säger Her-
ren, din färdarniare?« Det är tväl
midsiigt, att du måste gå genom stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
