Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—125—
Tånk hivad fröjd, då tvi -iindtligen såtta den fot, som hår så ofta
stapplat, på himlens sålla strand!
Wid tanken på denna saliga lott wil·a lvi med Gads hjelp tä-
ligt bära det kors, Han pålägger oss. Hels — glömom ej att kor-
set är oss nödigt. Herren måste understundom föra oss i bedröf-
tvelseus ugn. Guldet måste luttras, innan det duger till prydnad i
Guds stad. Will frampressas i pröfningens tid ur det försagda
hjertat denna klagan: »W»ill då Herren förkasta för ewigt och
ingen nåd mer bewifa? Är det alldeles ute med hans godhet,
och blifwer hans löfte för alltid om intet? Har Gad förgätit
att wara nådig, eller bar han i tort-de tillyckt sin barmhertighet?«
Ps. 77: 8—10). Men inom kort skingras de mörka molnen. Nå-
dens sol lyser åter klar på hoppets himmel och sänder sina strålar
in i det nyss så mörka och sörtwiflande hjertat. Herken, som hör
den betrycktes klagan, kommer med tröst och med frid till sitt twif-
weisjnka barn. ,,Sknlle wål en qwinna förgäta sitt dit-arm få
att hon icke förbarmade sig öfwer sitt Iifs fon? Ja, om än
hon förgåte honom, skall sag icke förgäta dig. Si, på mina
händer har jag tecknat dig« (Es. 4ll: lb, 16).
Bort då J twiflets stormat-! Bort du leda otro! Gå bort
ifrån mig satan! ,,Hwi bedröfrvar dn dig, min fjäl, och är få
orolig uti nsig?« Snart, ack snart år du
Herren för ewigt.
En förnekares vinit-ändelse
(1ir «Siindebudrt" för 1878).
En kristen tom en gång in till en
otrogen skomakare. De råkade snarti
samtal med hivarandra rdrande bibeln,
och skomakaren yttrade med fräck stilet-
het, att någon sanning ei sanns i bibeln,
utan dess innehåll war ester hans me-
ning en ditt, sammansatt as några hed-
nisla fabler om gamla afgudat, fabler,
litoilta man lindrat derhän, att man
sått ihop den historia om Kristus, som
finnes i bibeln.
Den troende mannen swarade helt
tvånligt: ,,tillåt mig gdra ttvenne frå-
gor, och will ni loswa mig att bestoara
dem i enlighet med eder tverkliga öfwer-
hemma — hemma hos
thgelse och sedan sjets blifwa tvld de
sinar-, ni gifwer mig?«
,,Med största ntise,« smakade skomaka-
ren; ,,jag dristar just weta, hivad ni
kan fråga om, det-på jag icke slulle kunna
gifwa stvar«.
»Nå tvål, så tånler jag tvi kunna
bespara oss mycken tid och omal och
dock komma sanningen på spåret-i, sade
den beflitande. ,,Min fdrsta fråga år
då denna: om alla mennistor wore kristna
i biblisk mening, huru tror ni det då
stode till i det menskliga samhället?"
Stomakaren still i djupa tankar och
roar långe tnstz omsider sade han: ,,om
alla mennislor lvore kristna, icke blott till
namnet, utan i werkligheten, så inser
jag nog, att ni kunde lefwa det lyckligaste
lif såsom ett stort samfund af briider«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
