- Project Runeberg -  Åbo Stads-Mission. Blad för inre missionen. / 2:dra Årgången. 1894 /
132

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 132—

signelfer ifrån himmelen« (1 Mos. 49: 24, 25). Men med syn-
nerlig klarhet skildras hans herdaembete af profeterna. Så säger
Esaia (40: 11): »Han skall föda sin hjord såsom en herde, han
skall församla lammen i sin famn och bära dem i sitt stöte«.
Och genom Hesekiel säger Herrem «Jag skall öfwer dem sätta
en enda herde, som skall föda dem, min tienare David; han
skall föda dem och han skall tvara deras herde« (Hes. 34: 23).
Apostelen Petrus kallar honom ,,wära själars herde och biskop«.

Och hurudan är denne wär- själars herde och biskop? J san-
ning »«den gode herden«, såsom han sjelf kallar sig. Ty han har ju
låtit sitt lif för fåren. Då tvi woro förskingrade och förlorade,
utan skydd och utan wärd, ett rof för nlfwen djeswulen, hemfallna
till en oundtviklig död, då steg han ned från sin höga himmel hit
till jordens ödemarker för att uppsöka och frälsa oss. Hau påtog
sig tvår förbannelse och död, hwarigenom djefwulen höll oss fångna-
Han lät sitt lif för fåren, och svann just derigenom seger öfmer dö-
dens furste djeftoulen samt förwärfwade ät oss dödens sängar frihet
och ewigt lif. Ack, hwilken herde, som sjelf gått i döden för att wi
sknlle få lefwa!

I hwilket innerligt förhållande han står till sina får, synes as
dessa hans ord: ,,Jag är den gode herden, och iag känner de
mina och är känd af de mina« (Ioh. JU: 1—l). Med en innerlig
lust och kärlek hängiswer han sig åt sådana själar-, hwilka rådlösa
och hjelplösa sucka uti sitt elände. Sådaua sargade och uttröttade
får lyfter han på sina axlat-, läker deras sår med sitt dyra förso-
ningsblod och hugswalar dem med sin himmelska tröst. Genom en
sådan behandling lära sig själarna också att rätt känna sin herde och
biskop. Derigenom uppstår den innerliga gemenskapen mellan själa-
herden Jesus och själarna, hivat-om han i nyss anförda orden talar,
då han säger, att han känner de sina och är känd af de sina. Ju-
gen menniska kan säga eller weta, i hwilka själar som sinnes en
uppriktig hunger och törst efter rättfärdighet och frid, men Herren
känner dem och mättar dem, «Herren känner de tna«. Aldrig kan
heller någon menniska känna Herren Kristus-, såsom han skall kän-
nas — huru mycket och godt man än må läsa om honom — innan
han fått läka ens egen sargade själ och gifwa den frid, han ensam
kan gifwa.

Om denne herde säges det toidare i Guds ord, att han leder
sina får (Ps. 23: 3; Joh. 10:»3, 4). Ja, det är han, som ntstakar
den mäg, de skola mandra. After detta är någonting öftverniåttan
saligt. Så länge man wandrar i otro, utan Gad och Kristus-i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abomission/1894/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free