Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—185—
werlden, toaudrar man på sina egna wägar, hwilka oundwilligt föra
till förderf. Men i tron på Kristus Jesus wandrar man p Her-
rens mågar Täni på detta! Herrens tvägar äro mäl gudomliga
mågar-, och således äswen saliga wägaru Herren säger sjelf: ,,Edra
mågar ärv icke mina mågar, utan såsom himmelen är högre
än jorden, få ärv ock mina wägar högre än edra tokigar«
(Es. 55: 8, 9). Herrens toägar äro höga som himmelen· Högt
öfwer jorden wandrar således den, som wandrar på Herrens tvägarz
han wandrar på himmelska mågar-, i Gads åsyn, i hans ansigtes
ljus. Doct, det kännes icke ofta så, utan alldeles ttoärtemot, ty
Herren föret de sitta underligen. Men detta ändrar icke saken;
Herrens mägar äro och förblifwa likmäl gudomliga och saliga. Ja,
de äro idel godhet och sanning, låt wara, att de gå genom många
sjukbäddar, genom fattigdom och elände, genom torra ödemarker och
djupa mörka dalar. Herrens iväg är också den smala wägen, i stäl-
let att werldens wäg är bred. Salig är den i alla fall, ty erren
rår sjels med derpå, så att man ingenting behöftver frukta, i e ens
sök döden, ty Herrens wäg för genom döden till lifwet.
Men den gode herden gör ännu mera, han drager äftven sör-
sorg om fårens föda. Derom sjunger David: «Han låter mig
hwila på gröna ängar, han föret mig till lugna watt-en« (Ps.
M: 2). Det är eget för Kristi sår, att de ständigt hungra och tör-
sta. Han säger om dem sjelf: ,,Saliga ärv de som hungra och
törsta efter rättfärdigheten, ty de skola blifwa mättade«
(Matt. 5: 6). Den gode herden låter dem hwila på gröna ängar
och förer dem till lugna tvattenz i ordet och de heliga sakramenten
hafwa Kristi får ständigt sin himmelska själaföda. Der hafwa de
det l)imlabr«o·d, som giftoer etoigt lif, samt det lestoande matten, som
släcker törsten till ewig tid.
Och till sist: den gode herden försäkrar om sina fär: «Jag
gifwer dem ewigt lif« (Joh. 1.0: 28 . Det tvill säga, han lof-
mar toårda de sina ända till det sista. an skall icke lemna oss på
toägen, utan föra oss till målet, i himmelen. Han bestoiker
icke och han tröttnar icke. O, huru saligt att så höra honom till!
- « ’ k· · kostsstadt, fdrmissa oss derom. J det
I hoppet oro w. f num! sin-liga dopet stänktes oss denna fräls-
ning i och med detsamma det underbara
skedde, hwiltet aposteln uttalar med or-
den: «J, så många som hafwenblifs
wit döpta till Kristus, hafwen iklädt
Pä den stora fdrsoniugsdageth dä«
Gads Sun offrade sig sjelf fdr tvära smi-
der, fullbordades tvär frälsning Dessa
ord af Jesus på korset: det är full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
