Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE AFDELNINGEN - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nytt à priori. Analogi och erfarenhet äro våra enda
kunskapskällor, och den sednare, erfarenheten, lär oss:
att all olydnad mot naturen, hvilken torde vara den
enda, som kan kallas synd, aldrig blir ostraffad. Den
menniska, det samfund, den regering, som, för att
vinna sitt syftemål, nödgas arbeta emot naturen,
arbetar alltid, fastän med mer och mindre hastighet, på
sin egen undergång.
När ett samhälle uppstår, tager form och
bestämmer de vilkor, hvarigenom det bäst tror sig
komma till moraliskt bestånd och politisk fasthet, så har
det ju med detsamma tillkännagifvit, att det ämnar
följa principer och icke öfverlemna sig åt någon
tillfällighet. Men, när hazarderar menniskan mera sina
fördelar, när vänder hon mera principerna ryggen, än
när hon qväfver den röst, som vid lifvets brytningar
skall mana henne fram eller hålla henne tillbaka, när
hon så långt förlorar sig, att hon beröfvar sig den
naturliga rättigheten att protestera mot allt, som står
i uppenbar motsats med hvad hon anser antagligt
som sannt, rätt och heligt?
Eller, för att tala mer rakt på saken: huru skulle
någon upplysning och förädling vara tänkbar, om
meningarne ej fingo utväxlas, idéerna fritt utväxa och
begreppen redas genom den offentliga pröfningen?
Kunskapen om godt och ondt, huru skulle den kunna
bestämmas, utan en mellan individerna gjord
öfverenskommelse att låta det gälla, som ej kan bestå utan
att skänka tillfredsställelse, och att förkasta det, hvars
varaktighet ger endast bekymmer? Ja, se vi ej
ständigt, huru en utväxling af skiljda idéer och krafter
går igenom hela skapelsen, huru hela den oss
omgifvande naturen ständigt uttalar sina uppenbarelser!
Skulle då menniskan vara den enda, som tigande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
