Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA AFDELNINGEN - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid krigets utbrott 1808 antogs jag till
stabs-adjutant hos General Gustaf Mauritz Armfelt och
åtföljde honom till Campagnen vid norska gränsen; och
då sedan fram på våren Adlersparre som
öfver-adjutant kom till arméen och skulle emottaga befälet i
Wermland, begärde Adlersparre mig och min
oförgätlige vän Axel Oxenstjerna till adjutanter af
kommenderande generalen, som biföll denna begäran, dock
så, att Oxenstjerna skulle stanna några dagar hos
general Belfrage. Detta hade till följd, att Oxenstjerna
blef skjuten vid Svinesund dagen efter vår afresa till
Wermland och jag blef ensam adjutant hos Adlersparre,
tills baron Rudbäck kommenderades till samma
befattning, men äfven denne sednare duglige officer
och goda vän hade jag den sorgen att se dö af
fältsjukan i vår gemensamma lilla kammare på Sofielund
nära Eda Skantz, hvarefter jag var ensam
tjenstgörande adjutant hos chefen i Wermland, ända tills
Adlersparre i October, om jag minnes rätt, beordrades
att lemna befälet till generalen Leyonstedt, och
sjelf först resa till högqvarteret i Wenersborg och
sedan till Stockholm, hvilken ordre naturligtvis
åtlyddes, men blef till full verkställighet hindrad genom
en — olycklig omkullkörning, så att min chef
återkom till Sofielund några timmar efter afresan, mycket
illa skadad. Jag måste då midt i natten i stället
resa till Wenersborg att rapportera händelsen; ett
uppdrag, som i det hela var mera diplomatiskt än
verkligen militäriskt, då det egentligen gick ut på att
proppa högqvarteret fullt med osanningar, hvilket äfven
af mig verkställdes med all den kontenans, som min
tillgifvenhet för min chef ingaf mig. Jag öfvergick
sedan som chef för general Leyonstedts stab, men
bibehöll ändock mycken gemenskap med då varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
