- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
6

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA AFDELNINGEN - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverste-löjtnant Adlersparre, dels skriftligen, dels
personligen genom flera besök på Sofielund, sedan
högqvarteret var flyttadt till Aperlin närmare Carlstad;
och återtog revolutionsdagen den 8 Mars 1809 min
plats som chef för Adlersparres stab, hvilken jag icke
lemnade förrän i Augusti, då jag på stats-rådet
Adlersparres egen rekommendation öfvergick som chef för
amiral Pukes stab på expeditionen till Ratan. Jag
var äfven rekommenderad af Adlersparre att som
kavaljer åtfölja hans excellens Essens ambassad till
Napoleon, hvilket jag endast nämner såsom bevisande,
att det goda förhållandet mellan min chef och mig
aldrig var brutet» [1].

De skäl, som förmådde Adlersparre att undvika
beröring med konungen och vännerna i hufvudstaden,
har han sjelf med dessa ord tillkännagifvit: »enskilda
underrättelser ankommo (samtidigt med ordern att
infinna sig hos Gustaf Adolf) till högqvarteret i
Wenersborg och till Wermland, att en anfallsplan mot
Norrige var under utarbetning, och jag tog i
anledning deraf, för afgjordt, att den anbefallda resan till
Stockholm hade en öfverläggning inför konungen, i


[1] Adlersparre har sålunda skriftligen yttrat sig om denne
sin vän: »August Anckarsvärd är en af de få personer jag
känner, som är användbar till allt, der hufvud, fast vilja,
behjertenhet och heder äro nödvändighetsvilkor för det önskade
resultatets ernående. Angenäm, qvick, arbetsam utan fjesk,
förslagen och hemma i sina stycken, har han under vår
beröring med hvarandra varit mig till mycket nöje och till stor
nytta, en redbar och pålitlig vän, som jag aldrig skall
förgäta. Att en sådan man icke sedermera blifvit uppsökt och
använd, är något som grämer mig, liksom det alltid gör, när
jag ser det dugliga tillbakasatt eller förbigånget, ofta blott för
att det är nog blygsamt att icke vilja tränga sig fram bland
dagens lycksökare och svanshviskare.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free