Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
embetsman. Bland de första var ett till verklig passion
uppdrifvet begär att göra godt och att döma mildt;
bland de sednare, en nästan romersk sjelfständighet,
som icke tillät något fremmande intrång på den en
gång, efter mogen pröfning, fattade öfvertygelsen om
rätt och orätt, samt derjemte en rättrådighet, som
hvarken med maktspråk eller lockelser lät sig rubba
eller tubba.
Från första ögonblicket Oxelbergs dom blef
allmänt kungjord, förklarade Löfvenskjöld högt sitt
ogillande öfver det tagna steget. Han vågade till och
med påminna regenten att landet stod i de största
förbindelser till denne odalman, och att om någonsin
nåd borde gå för rätt, vore det nu. Carl XIII,
omgifven af Oxelbergs fiender, dansade efter deras pipa,
och lät följaktligen ett af de yppersta tillfällen gå sig
ur händerna att taga en fläck bort från sin konungsliga
sköld.
Återkommen till Örebro blef Löfvenskjölds första
göromål att besöka fången och att göra sig noga
underrättad om dess behandling. Måhända hade han
haft någon aning om att personer funnas inom hans
ämbetsförvaltning, hvilka ägde sitt särskildta intresse
af att hos vederbörande göra sig behagliga, medelst
att lägga sten på börda?
Nog af, följden af landshöfdingens besök inskränkte
sig icke blott dertill att de önskade rutorna genast
insattes, utan förflyttades Oxelberg samma dag till
ett snyggt och trefligt rum, och mildrade Löfvenskjöld
sålunda straffet, att han lät gifva fången mat ur sitt
eget kök [1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
