Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty ung och oerfaren kunde hon ej tro det vara
allvar, och Brodrens afresa föreföll henne
omöjlig; Nu, då hon såg gubben taga afsked af
Henrik, uppfylldes hennes själ af en dyster
tanke, och en inre oro qväfde nästan hennes
andedrägt. Hon ville skynda tillbaka i huset, för
att i euslighet gifva luft åt sina tårar; men den
gamle hade sett henne och ropade med
halfsläckt röst: ”Kom Emma, kom och tag afsked
af Henrik!”
Emma lydde uppmaningen utan att veta det,
och nalkades sin bror. En dödsblek färg var
spridd öfver hennes ungdomliga ansigte, alla
rosorna voro försvunna, hennes ögon voro
fästade på föremålet, som för ögonblicket endast
sysselsatte hennes sinnen, och orden dogo på
tungan. Mera död än lefvande omfamnade hon
Henrik. Liksom fruktande att förråda mängden
af sina känslor, flydde hon ur fadrens åsyn och
skyndade in i det ensliga rummet, för att
bitterligen gråta ut. Der var non ännu, då Henrik
slet sig ur Mackenzies armar och, efter att
hafva tagit ett ömt afsked af den hederliga
Informatorn och vännen, kastade sig i vagnen, som
genast rullade bort. Emma störtade ned till
stället, der den gamle mannen ännu stod.
Allas ögon voro rigtade åt trakten, dit vagnen gått,
och så länge vägen tillät det, följde de den
unga resande. Två gånger hade Henrik lutat sig
ut och vinkat till de qvarstående vännerna —
han var redan långt borta, och knappt
syntes ännu vagnen. På en gång försvinner den
bakom en kulle — Gubben, Emma och
Informatorn uppreste sig så mycket som möjligt, för
att återse den vid en annan backe. Den skymtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
