Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Redan i morgon?” utropade hon. ”Hvarföre
detta hastiga beslut?”
”Fråga mig ej, älskade Louise,” svarade han,
— ”jag kan icke svara dig. En fars
förbannelse ålägger mig att resa.”
”En fars förbannelse!" utropade Louise med
förskräckelse och studsade willbaka. ”För
hvilket brott har han lagt detta grufliga straff på
sin sons hufvud? Säg, säg!”
Henrik visste ej hvad han skulle säga, för
att undvika ett svar. Ett buller i de
närgränsande rummen gaf honom antiedning att
afbryta samtalet, och med en antagen glädtig min
räckte han henne handen: ”Farväl, älskade
syster, vi återse ej hvarandra på någon tid; men
vår vänskap blir alltid densamma, är det ej så,
Louise ?”
Den olyckliga älskarinnan hann ej säga ett ord,
de båda systrarna hade inträdt i rummet,
”Alltid betraktande månan!” sade den yngsta af dem
till Louise, och skakade på hufvudet. Den
andra gjorde flera glädtiga anmärkningar och
undrade rätt mycket, hvad Louise kunnat bikta
för sin öfverjordiska vän. Detta skämt kom
ganska olägligt för de begge älskande och
gjorde ett högst obebagligt afbrott mot deras
högtidliga och sorgliga sinnesstämning. Med möda
kunde Louisé dölja sina fuktade ögon för
systrarne, och vände sis så mycket som möjligt
från dem. De upphörde ändå icke att leka med
hennes känslofullhet, och ställde sig i fönstret
för att härma benne i det förmodade talet till
månan. Att undvika detta skämt, sade hon sig
vara sjuk, och aflägsnade sig, yttrande halfhögt
åt Henrik: ”Vi träffas väl i morgon?”
Han tryckte henues band och återvände hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
