Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad! — ”Kan jag blifva älskad som bror?”
upprepade Henrik. Hon svarade ej — hennes darrande
hand fattade hans arm, — hennes hufvud sänktes
emot hans bröst. Henrik bäfvade på en gång; detta
var ej systerlig kärlek, det måste vara älskarinnans.
Gubbens ord uppflammade åter som blixtrar i
han själ; han fasade för sig sjelf och vände
bort sina tårfulla ögon från flickans tungt
andande bröst. Mången skulle, 1 en sådan stund
som denna, ej kunnat beherrska sina känslor;
men Henrik hade ännu icke glömt den gamle
fadrens förmaningar före afresan från hemmet,
och minnet deraf gaf nu hans svigtande mod
ny styrka. Sedan svallet af hans känslor något
hade lugnat sig, yttrade han i en svag stämma
till den upprörda flickan: ”Louise, blott som
bror, blott som bror -... Förlåt mig att
jag är orsaken till dessa tårar, — det var ett
fel af mig — förlåt, mina känslor hafva för.
villat mig — ja, jag älskade . . . nej, Louise,
vi äro ej ämnade för hvarandra, — ett
oemotståndligt hinder ligger emellan vår förening —
ödet vill det: vi måste skiljas åt!”
”Skiljas åt!” upprepade hon och gömde sitt
ansigte ännu mera vid hans hröst.
”För evigt!” fortfor han. ”Som bror skall
jag älska Louise, äfven i de mest aflägsna
trakter; här hvarken bör eller kan jag stadna längre.”
”Lemna oss?” frågade Louise.
”Ja, jag måste det;” svarade Henrik — ”min
pligt ålägger mig det. Äfven din
vördnadsvärde far, Eouise, skulle gilla detta steg om han
visste orsaken dertill. Jag kan ej dröja längre,
mitt mod börjar sjunka, morgondagen skall se
mig borta.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
