Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderna Kurtiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wågade jag slutligen fråga, om det ej war mamsell Hilda
Knäppert?
”Jo min herre!” swarade hon — ”och är ni
ej den person, som Annett påstått wille tala med mig?”
”Alldeles den samme,” inwände jag.
Min wän Lurifax’s alla förmaningar runno
mig nu i hågen, och djerf wågade jag derföre
tillägga till mitt förswar med en entusiasm, som jag
då ej ägde: ”Ja, mitt hjerta bedrog mig ej. Det
måste wara den förtjusande Hilda. O huru lycklig
är jag ej!”
”Huru lycklig är jag ej!” repeterade mamsellen,
”ja oändligt lycklig är jag i detta ögonblick!”
”Ni har länge låtit wänta på er!” förklarade
jag.
”Hwilken bättre flicka tror ni kommer presist på
slaget?” swarade hon. ”Först skall man låta en
och twå qwarter gå förbi, innan man tänker på
något rendez-vous. Det wore fasligt obelefwadt af ett
fruntimmer, att wara den första på stället, och jag
skulle skämmas mina ögon ur mig, om detta hände
mig. För öfrigt skall jag säga er, att en karl, som
ej länge wäntat och frusit i regn och snö på en
romanesk mötesplats, kan aldrig wara intressant. All
köld, qwinnornas eller klimatets, späker karlarnes
djerfhet och stolthet, och gör dem till och med till
wåra slafwar.” —
”Är det således blott genom en låtsad köld ni
tror er bli herrskarinna öfwer mitt kön?” frågade
jag.
”Ja,” swarade hon, ”men konsten beror
deruti, att ej drifwa denna köld för långt. När en karl
med förmögenhet eller någorlunda utseende nalkas
fruntimmer, och antingen med ord eller ögonkast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
