Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”’To love, thou blamest me not; for Love, thou say’st
”Leads up to Heaven, is both the way and guide.”
Kan kärlek vara ett brott, kärlek, som Gud sjelt
inplantat hos menniskan? Hvad är heligt, om ej
en ren och dygdig kärlek? Men vore det äfven
brott, hvad bryr det vårt hjerta? Säg, ömma
flicka, hvilket älskande hjerta har ännu låtit styra sig
af sådana lagar och fördomar? Vi älska — nå väl,
hvem är den djerfve, som vågar säga, att han vill
släcka denna flamma inom våra bröst? Jag tror
ej på möjligheten deraf. Men jag skulle anse
kärlek för blott ett vackert ord, om vi kunde skiljas,
förrän vid grafven. Följ mig; innan aftonen
kommer, skall du, ledsagad af mig, ej längre se det
land, der en usel fördom vill lägga band på våra
heligaste känslor. Nog finna vi en strand bortom
hafvet, der kärlek ej är brott. Låt oss fly, tiden
är dyrbar. När aftonstjernan uppstiger på
bimlahvalfvet, och både djur och menniskor söka
hvilan, — då, Leontine, min brud, min älskarinna,
bör du vara färdig att öfvergifva dessa omenskliga
bygder, för att med mig söka ett hem och
en graf.”
Så sagdt, skyndade han ur huset. Hvad som
under resten af denna händelserika dag tilldrog sig
med den olyckliga Quarteroonen förtäljer ej ryktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
