Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka, och hans ögon fuktades af tårar, kärlekens
och saknadens tårar, som knappt hunno i
dagsljuset, innan deras källa för evigt torkat ut. Med
ett ”Farväl! du sorgens barn!” tilltalade han
ändtligen den bortgångna. ”Inom tjugu minuter skola
vi åter helsa hvarandra på en annan strand än
denna.”
Derpå stack han sig tvenne gånger med
knifven, och sista gången strax under hjertat; det
oaktadt, ville ej hans själ genast lemna sin
jordiska hydda. Den olycklige! han lefde ännu, fastän
knappt märkbart, då afrättningsstunden var inne,
och skarprättarn stod färdig att utöfva sina rysliga
pligter. På det att domen icke måtte sakna
verkställighet, utsläpas likväl den döende brottslingen
ur fängelset, för att undergå sitt straff, vore det
också icke mer något straff. Under släpandet
öppnar Georg, alltid stillatigande, en gång sina matta
ögon och fäster dem för en minut, liksom tyst
förebrående, på de obevekliga varelser, som
missunnade naturen att sjelf återta sitt lån. Då han
åter tillslöt ögonen, drog han blott en djup suck,
och med den flög hans själ till en annan verld.
Hans lik undergick derpå den vanliga
hängnings-ceremonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
