Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de äldre tycktes isynnerhet kraftig i sitt språk, ty
vid hvarje mening han yttrade, råmade de andra
Indianerna till bifall, och då han slutat, kände
Smith flera händer, som våldsamt lades på honom.
Men Powhatan dämpade åter den sjudande
våldskraften och tvingade barbarerne att draga sig
tillbaka. Han talade nu sjelf en lång stund och
tystnade slutligen, under salvor af bifallsrop, både från
dem som sulto i rummet, och från de utanför huset
stående.
Smith förblef ej länge oviss om sitt öde. Två
stora stenar buros in af några Indianer och lades
på marken, framför Powhatan. På en vink af
denne, störtade flera af de vilda från sina säten;
ännu en annan, och den olycklize fången kände
sig släpad till dessa stenar, på hvilka man nedlade
hans hufvud. Indianer, hvilkas kroppsstyrka skulle
gjort dem ibland civiliserade nationer allmänt
beundrade, stodo öfver honom med upphöjda klubbor;
deras ögon gnistrade af blodlystnad.
Minuten var inne, det fattades blott
klubbornas fall, och den hvita mannen skulle ej mer
varit bland de lefvande. Då framflög, med vindens
snabbhet, en qvinna inför bödlarne. Tårar
strömmade från hennes mörka ögon, och det långa
svarta håret flöt i vågor utefter hennes bara skuldror.
Hennes klädsel var fullkomligt Indiansk, men
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
