Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen öppnade munnen under denna hennes långa
sömn: man fruktade att störa hennes fromma
samtal med de osynliga varelserna. Med hennes ena
hand i sin, och hennes hufvud lutadt emot sitt
bröst, satt Rolfe, nästan mera död än lefvande af
sorg, och de ymniga tårarne ur hans uppsvällda
ögon fuktade den sjukas hängande hår. Sin andra
arm hade hon kastat omkring det älskade barnet,
som också gret, fastän halft ovetande hvarför det
gret, och som gömde sitt ansigte i moders-skötet,
der det från vaggan varit vandt att söka en
tillflykt. Hvilken rörande grupp! En döende maka,
som ännu i sista ögonblicken här på jorden liksom
håller sig fast vid mannen och barnet, och som i
döden gifver ett exempel af en hustrus hela
hängifvenhet, och en mors obeskrifliga och allt
uppoffrande kärlek! Det är någonting så skönt, så
mildt, så engla-likt i en sådan qvinnas afsked från
verlden, att äfven den vildaste natur, den råaste
barbar, den mest känslolösa själ ej kan qväfva den
bättre naturen, som skall uppvakna hos honom,
vid ett så rörande skådespel. Och huru många
innerligt skakande tankar uppstå icke att bestorma
oss, då vi se ungdom, skönhet, godhet, fromhet,
ömhet för make och bam, försvinna med ljudets
snabbhet, då lifvets timglas runnit ut! Hon var
ung; — är det, fråga vi oss sjelfva, i naturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
