Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen började lysa. ”Trädens dunkla skuggor gåfvo
någonting spöklikt åt hela trakten, som ännu
mera förhöjdes genom det dofva bullret af
vattenfallen, ej olikt en aflägsen åska. Ingen af de två
vandrarne yttrade ett ord på flera minuter. Abbott
gick sluten inom sig, synbart upptagen af något
ämne, som väckt inom honom en bäftig strid,
hvilken han sökte att dämpa. Den andra åter,
betraktande honom noga, följde med ögonen hvarje
hans rörelse, och bröt ej tysnaden, i väntan att
först blifva tilltalad.
Ändtligen kommo de till några små vattenfall,
tillekapade i en gren af floden, som skurit genom
en utskiutande landtunga och formerat en egen
liten ö, sedan kallad ”Moss Island.” Vattnet var
här sammanträngdt i en smal kanal, hvars
mångfaldiga böjningar och stenar icke förmådde
tillbakahålla den deröfver flödande starka vattenmassan.
Några små fall uppstodo således, och öfver dessa
var ett kullslaget träd lagdt, för att tjena till
brygga, och till kommunikation med den annars
isolerade ön. Eremiten nalkades oförskräckt denna
bräckliga bro, steg utan tvekan upp på den
ostadiga trädstammen, gaf tecken åt sin följeslagare
att göra detsamma, och kom lyckligt öfver på
andra sidan. Denne följde, fastän tvekande, och
begge satte sig nu ned på stenar, som lågo bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
