Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jorden. Och hvad är döden annat än en kort
skilsmessa från dem man älskar? Gladt måste
återseendet bortom grafven en gång blifva, såsom
sjuklingens morgonhelsning till den uppstigande solen,
efter en sömnlös natt på plågans läger. Då, min
mor, skall jag sjunga för dig den romans, på hvars
melodi du så gerna lyssnar, och hvars toner
mången afton lockat tårar i dina ögon. Då skall äfven
du, min far, finna samma barn igen, som nu
ryckes ur din ömma famn, och så ofta uppklältrat på
ditt knä och lekt med dina silfver-lockar. — Och
äfven dig, min vän, skall jag då återse, dig, hvars
sanna kärlek inga stormar kunnat skaka, inga öden
förminska. Den lyckliga utsigten åt vår framtid,
är väl omintegjord — en högre makt har så
förordnat. Nog är det hårdt, att på sin bröllopsdag
nödgas helsa sitt hjertas älskade — farväl! ......
men nej, förlåt denna tår, som emot min vilja
smyger sig i milt öga. Qvinnans svaghet öfverger
henne icke, ännu icke i lifvets sista ögonblick.”
Mera förmådde hon ej. Ansträngningen att
tala hade medtagit hennes öfriga krafter, och de
sista orden hunno knappt öfver läpparne. Liksom
ij en klocka som är i olag, började lifvets
timvisare att skrida allt mera långsamt, och bjertat,
denna mennisko-kroppens skönaste mekanik, slog nu
icke såsom förr. Få äro de, som ej äga någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
