Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarenhet af scenerna vid en dödssäng — jag
talar ej heller till dem. Jag frågar er, J, som varit
vittnen till en döendes sista stunder, som hört de
tunga andedragen, som sett ögat brista och känt
hjertat upphöra att slå, — finnes det en mera
betydningsfull stund i en menniskas lefnad ån den, då
vi taga afsked af en döende vän, och följa
processen af dess upplösning? Finnes det någonting
hemskare, och som mera bör förödmjuka
menskligheten, än att se en älskad varelse aftyna inför
våra ögon, under känslan af vår oförmåga att
rycka honom undan förgängelsen? Liksom svaga
qvinnor, af förskräckelsen förstenade, stå äfven
de|manligaste omkring den sjuka, förtviflade att icke
kunna lägga en enda sekund till den bortgåendes
lifstid, vore äfven den döende en vån, en far, en
maka, en älskarinna! Huru ofta se vi icke
afskedstagande makar, dem döden åtskiljer! och höra omtalas
en moders förtviflan vid sitt barns frånfälle!
Ovanligt är det icke att se tvenne -förlofvade frånryckta
hvarandra af samme den Oblidkelige. Hvilken
afskedsstund! hur rysligt högtidlig! Kan den
efterlefvande någonsin glömma dessa matta ögon,
som ogerna tycktes vilja tillsluta sig — denna
hvitgula hy, dessa bleknade läppar, på hvilka döden
satt sitt insegel — denna iskalla fuktighet, som
ingjöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
