Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. kap. Planen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
som synnerligen i kung Fredriks (id blomstrade,
och som bekommit sitt högnordiska namn efter
fäderneslandets starkaste ombud bland djuren. När den
långe man, hvarom vi tala, kom fram mot porten af
detta hus, drog han sin yfviga kappkrage ännu högre
(ifver öron och kinder, lian nalkades portklappen med
mycken varsamhet. .
Sedan han inträdt, stark lian ännu en gång hufvudet
ut genom porten och såg sig förstulet om till höger
och venster. Men då han i Bennikebrinken ingenting
upptäckte, som oroade honom, fortsatte han sin väg in
i huset. Den lilla farstun var snart tillryggalagd, och
likaså första trappan. Han lemnade denna våning, och
började redan med snabba fötter stiga uppför den
andra trappan, utan att låta hindra sig af skymningen,
som här gjorde alla föremål oskönjeliga. Han hörde
en dörr deruppe hastigt öppnas och åter igenslås. Vid
detta ljud hejdade han sig och stannade, liksom
betänkte ban sig. Han såg ned i farstuns stengolf och
yttrade sakta:
»Nånål Åhnej . . Ingen fara!»
Efter ett ögonblick sade han åter till sig sjelf: »hon
ar nog ensam, såsom hon lofvat mig; fast . . kanske
kommer jag för bittida?»
»Nej! nej!» sade ban till sig sjelf med skärpa, och
fortsatte sin vandring i andra trappan.
I andra våningens farstu var stockmörkt.
Inredningen i delta bus hade sina egenheter, och
bibehåller dem ännu. Utmed sjelfva den lilla farstun
lopp en lång, krokig gång: en korridor. Man inkom
i den genom en dörr från farstun. Våningens flesta
rum hade sina ingångar blott vältande åt denna
korridor, och voro således genom den afstingda från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
