Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. kap. Planen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
allmänna trappuppgången. Det hela bar utseende af
ett kloster, hvaraf väl ock »Hvila Björn» helt och
hållet utgjorde en lemning.
Mannen gick om tvenne dörrar, hvilkas lås han i
mörkret kände sin kapprockskrage snudda förbi; men
vid den tredje stannade han.
»Nu mod!» sade han till sig sjelf, grep nyckeln, vred
om den och ville öppna.
Men dörren gick icke upp, oaktadt den ganska
säkert var uppläst.
»Hm! Hon har haken på innanföre?»
Han lät höra fyra afmätta knackningar, hvaraf den
fjerde jemförelsevis var starkast. Steg nalkades inne i
rummet och kommo till dörren. En röst hviskade
halfhögt, men hörbart: Är det Åke?
»Nej,» svarade den anlände med en lått hoslning.
Det är då Clas?
»Nej.»
Tage?
»Nej, säger jag.»
Ah, det är sjelfva Robert Augustin?
»Fort, fort, läs upp: jag är här såsom jag skulle.
Härute är för mycket mörkt, mada ..me! Är det icke
ni sjelf, min fru? är det icke madame Cornelia?»
Vänta en sekund! det skall straxl blifva ljusare.
Haken lyftades af, dörren gick upp. Den långa
raka mannen trädde in.
Rummel, högt i takel, väggarne dyrbart prydda med
taflor i ebenholtsramar, mellansalte med en och annan
stor spegel, meddelade ell så myckel högtidligare
intryck, som det var sparsamt upplyst. EU medelåldrigt
fruntimmer, i fotsid klädning af ljusgråll lafl med
svarlflammiga moucher, hade öppuat för sill fremmande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
