Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. kap. Den sköna Silfvertvätterskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Augustin ansett sig hafva fått rätta mannen för det
han behöfde.
Herr Clas, som afskydde och föraktade del sällskap
af gatslröfvare, hvari han sett sig inblandad, vek om
nästa gathörn, för att så mycket förr och säkrare
komma hela partiet ur sigte.
»Förargliga händelse!» sade han till sig sjelf. »Men
jag hoppas att sådant ej ännu en gång skall hända mig.
Får jag se? Gud låte mig ej ånyo hafva gjort misstag
på tvärgata här? Infama, smutsiga, nedriga passager!
Och delta träffar man i en hufvudstad? Vore jag
konung. så skulle jag utrota alla gränder!»
Han kom snart ned till Stora Nygatan, och började
andas. Likväl gick han ganska fort, och stannade
efter en stund framför ett af de större husen. Han
trädde in.
Uppkommen i sina rum, hvilka bildade en efter den
tidens smak utmärkt ståtlig ungkarlslägenhet om tre
kamrar, ehuru således ej hvad vi nu skulle kalla en
greflig våning; kastade han slängkappan af sig med en
häftighet, som antydde, alt han ej var nöjd med alla
omständigheter.
I detsamma visade sig hans betjent, med mycken
hastighet uppspringande från gårdssidan.
»Nå, se grefven! Gudskelof!» utbrast denne yngling.
Hvad är del om? du ser så underlig ut, Didrik?
utbrast Clas Thott.
»Jag är icke underlig, men glad,» svarade betjenlen.
»Se här ett bref!»
Aha, låt mig se. Hvem har varit hit med detta?
»Del Iror jag nog grefven skall märka af brefvet,
bara han bryter,» sade den andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
