Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. kap. Den sköna Silfvertvätterskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Itl
du helst får mitt bref; ty det är nödvändigt i afton;
och du skall alls icke frukta att nödgas finna dig ensam
med
Marie Susanne.
Jag ritar härunder en blomma åt dig, men som du
icke ser! ty jag ritar så illa.»
Grefven tryckte ännu en gång det lilla brefvet till
sina läppar, med varm förtjusning. Han upptog sitt
ur. Det utvisade visserligen en sen timme. Men
uppmaningen var ovilkorlig; och då Marie Susanne
förmälde sig ej vara ensam, utan i sällskap, kunde det ej
stöta mot skickligheten all güra besöket.
»Det skall alltså handla om någonting särskildt? det
kan jag alldeles tro! Att det icke skulle vara blott
och bart mig hou ville se, är klart.»
Han fattade åter kappan och hatten. »Didrik!
Didrik, din slyngel, hvar är du?» ropade grefven.
Den tjenande, rödblommiga gossen — som nyligen vid
sina sjutton år kommit från landet, bar bygdens hela
hjertlighet i sitt lynne, och af ett rätt aristokratiskt
betjentväsende ej ännu egde mera än livréet — kom
brådstörtadt och förskräckt trapporna uppföre, lystrande
på sin husbondes nya befallning.
Grefven såg pä honom med leende tillfredsställelse.
»Se här, kära Didrik, har du en liten tröst, medan jag
går bort på en stund » Han tryekte ott silfvermynt i
ynglingens hand.
Hvad grefven är god, fast han är så ond utaf sig!
utropade den hänryckta lakejen.
»Hör nu på, Didrik! hvad jag säger dig,» fortfor gref
Clas. »Jag går bort och blir ute några timmar kanske.
Håll dig icke nere på gården, utan var inne i mina
rum; vakta dem, och läs dörren i dubbelt slag. Stac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
