Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Mötet med en Obekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
»Lifslcfvande, och i månsken.»
Och hår har du gått och gäckat mig, hela gatan
utefter ?
»Jag ville en gång pröfva hurudant omdöme du har,
kära Robert. Jag märker, alt du är klen.»
Och du vill förmodligen, att jag aldrig mer skall
kalla dig grefve, och icke Tage Thott, efter den
herrliga bevisning du nyss gjort?
»Jo, det vill jag. Ty jag förtjenar mill namn lika
väl som du. Och för öfrigt vet du väl, alt jag aldrig
är ohöflig emol dig oftare än mellan fyra ögon; ty
sanning bör vara till mellan bröder. Men kommer någon
mer i sällskapet, då må den se mig i ansigtet, som jag
icke tuktar, i händelse han säger dig något, min bror;
eller nekar dig vara allt hvad du är. Besitta den,
som icke kallar dig och mig grefvar, när jag hör på!»
Men hvarföre går du med (lorshufva?
»Jag vill icke vara gref Thott om nätterna, och på
alla galor.»
Du är och blir samma sälle, som förr. Nu kan du
lyfta upp hufvan, efter jag känner dig; och jag
försäkrar dig, att månen ej skall skämma dina vackra ögon,
eller göra dina kinder solbrända.
»Må ske, Robert: se så.»
Godt; nu tycker jag om dig, ärlige Tage. Det var
just dig jag nödvändigt ville råka i dessa dagar.
»Nå, så har du fått ditt lystmäte. Och jag ville
också nu träffa dig, och gå hem med dig, för att säga
och bevisa dig huru dum du är.»
Dum?
»Enfaldig, menar jag.»
Enfaldig, Tage?
»Korkad, då . , begrip mig allenast,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
