Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Mötet med en Obekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Hm; men . .
»Du är en svärmare, Robert Thott. Men du är icke
en ärlig och sann menniska pä denna väg; utan du
vill begagna andliga, svärmiska, mystiska konster till
dina egna funder. Och du tror, alt sådant duger?
Derföre år du en narr; du är icke en man af
enthusi-asm, hvilket jag skulle kunna uppskatta, utan du är en
korkad svärmare; förstår du mig? Du år enfaldig,
ja, simplement dum; och du utskämmer familjen, såsom
jag redan förut nämnt för dig under florshufva, meu
nu öppel.»
Jag begriper icke hvad du menar med alla dessa
sidohugg?
»Nej, du begriper icke, goda Thott. Är det icke
hvad jag oupphörligen säger? Begrep du, så hade
du hufvud.»
Fast du är min bror, kunde du väl ändå vara en
»mula höflig, Tage.
»Aldrig emellan fyra ögon, det har jag lofvat dig.»
Så Gud låte oss snart komma i sällskap.
»Dertill är Smedjegatan för folktom på natten. Men
äro vi icke snart framme i Styckgjutarbacken, der du
bor?»
Vi nalkas.
»Jag vill vara hos dig i natl.»
Hos mig, Tage?
»Ilar jag icke redan och alltigenom sagt del?»
Du yllradc för en stund sedan, att du hade samma
mål och väg som jag. Menade du dermed, att du
ville gå hem till mig, och logera hos mig i natl?
»Ja visst, dumma menniska!»
Jag trodde elt ögonblick, alt du menade helvetet,
när du talade om det samma målel för oss?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
