Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Mötet med en Obekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
»Och du erkänner icke ännu, att du är enfaldig?»
Men hvarföre går du icke hem till dig sjelf, Tage?
Ilar du icke längre dina rum qvar på Munklägersgalan?
»Du känner således icke Tage Thott? Bornerade
broderi säg mig, när brukade jag gå hem vid denna
tid ?»
Du har förmodligen varit på Solens klubb och spelat
något för olyckligt. Gissade jag rätt? Du har
troligen blifvit litet solbränd, min bror: kanske till den
grad, all du ej en gång tål månsken, ulan nödgas gå
med Hor?
»Du börjar få omdöme.»
Kan man se. Nå, alltför gerna; följ hem med mig i
natt; du skall få dela mina rum.
»Broderliga hjerta! Der har jag dig. Tack,
Robert. Du är ändå Robert.»
Ah strunt: tack. Kom nu bara: du skall få ligga
på min soffa, och sängkläderna skola vi dela.
»Jag bäddar sjelf, så mycket som behöfs; så här dags
skola vi ej väcka några fruntimmer, eller din värdinna.»
»Del är bra.»
»Se så, lag mig nu under armen. Hvar var jag?
Jo, jag hade någonting, som jag skulle ytterligare gräla
på dig för.»
Ännu vidare? Nå så låt gå, kära Tage. Du skall
få begräla mig, så länge galan räcker, men när vi
kommit i mina rum, skall du liga; ty jag skall sliga
tidigt upp och vill sofva.
»Vill du sofva? Del var besynnerligt: sofva, du?
du, som har hufvudet fullt med tankar på Ekolsund?»
Och det vet du, Tage?
»Och jag vet, alt dessa dina tankar ulgöra de
enfaldigaste förhoppningar i naturen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
