Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. kap. Eldsvådans orsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
gingo till det afskyvärda huset, der von Pahlen blifvit
insatt, och när vi lemnade det, var det ganska mörkt.
Hvad kunde ni se af gatan och huset? I eldskenet
har allt ett nytt och föryngradt utseende. Ingenting
kan här vara sig likt.»
Hur kunde ni då sjelf känna igen huset, när ni lät
Martholin smyga sig genom den öppna porten och gå
upp till vinden med luntan?
»Jag? jag är militär och kan rekognoscera. Jag hade
tagit mina märken.»
Hvilka märken?
»Tarteiflel! hvilka frågor af en civil hund?»
Civil? Jag må vara skrifvare. Vid Gud, jag har
dock plats vid drabanternes korps, och den är
militärisk! Och ni må ropa på »Den Teuffel», så mycket ni
vill, herr Drachenmilch, så säger jag, alt ni tagit miste
på märkena.
»Vet du, man! alt jag . .jag tager aldrig miste på
mina märken. Hahaha!»
Såhå?
»TarleifTel! jag vet elt säkert medel alt aldrig taga
fel om märken: och derföre skall ingen, som vill lefva,
säga, alt jag någonsin gjort det.»
Det var skönt! lär mig den konsten!
»Den konsten är, att inga märken alls hafva. Vet
du, man! så gör jag. Och derföre tar jag aldrig misle
om märkena.»
Hvilka märken följer ni då?
»Mina genomträngande ögons skarpa blick. Jag är
militär.»
Ni går efter instinkten, kan jag tro? Det är skönt.
»Nej, civila krigare, jag går icke efter instinkten.»
Så går ni efter näsan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
