Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. kap. Eldsvådans orsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
»Nej, din halfmenniska!»
Efter lukten, menade jag. Denna klubb hade en
politisk lukt. Har ni följt den?
»Nej, luktlösa varelse! nej, säger jag!»
Då har ni gått efter stjernorna?
»Träfladt! du är min prins. Jag har gått efter
stjernorna, och jag har träffat det rätta huset.»
Men i natt hafva inga stjernor lyst.
»Hvad säger du, min regent? Hafva inga stjernor
lyst i natt? Det är ej milt fel.»
Ni har gått efler månen?
»När jag säger stjernorna, så förstår j.ig månen.
Men del begriper ingen civil. Jag har gall efler månen.»
Och månen har missledt er; det påstår jag.
»Mine herrar!» utbrast von Drachenmilch och reste
sig upp. »Påminnen J er,» fortfor han med hög
hänförelse, »att under första tredjedelen af den hälft,
hvarmed denna natt i början begynte, red jag i
spetsen för er, mine herrar! fram på den gata, som bar
rakt in dit ni följde mig. Då stannade jag och han,
på hvilken jag red, vid en vägg. Denna vägg stod
hög emellan himmel och jord. Men när ban lemnat
mig och återvändt, ban, på hvilken jag ridit, han . .
som kanske var en bon, ehuru jag antager att det var
en han . . när han, på hvilken jag ridit, och som var
djefvulen, mine herrar! och icke deslomindre såg ut
som elt svin, när han på samma gata återvände till
det hus, ur hvars port vi allraförst hade borlskyndal:
just då, mine herrar, sken månen fram utur molnen,
och lyste på den del af honom, som sist inträngde
genom porten der. Det var då jag fattade den fasta
tanken i mina tankar, att delta måste vara sjelfva
delsamma hus, som jag borde ned rifva, och blott lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
