Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. kap. En ny man i harnesk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Hvad?
»Kom närmare, sä skall jag tala tydligare. Man
kan icke höras i denna trängsel; låt oss gå in.»
Von Pahlen gick några steg om sönder.
»Ja,» sade Tage allvarsamt: »för fruntimmer skall
man vara rädd, och mest när man är karl.»
Von Pahlen blickade omkring sig forskande och allt
mera underlig lill mods.
»I Sverige finnas ordentliga Irollpackor. Men de
hafva tagit sig utseende af unga, vackra flickor. Ni
känner icke Sverige, och det är förlåtligt.
»Ni har flytt från en redlig vän, som ni icke trodde,»
fortfor Kobert, förtroligt hviskande, och förde den
Hessiske kavaljeren närmare sig. »Ni har gjort det,
bedragen och rådd af en skönhet . . den mest utmärkta
skönhet, och som . . »
Han afbröt, liksom tvekande.
Von Pahlen såg på honom med stora ögon.
»Jag måste endast med några ord lemna er den
vink,» fortfor Kobert Augustin, »alt ni slår i fara alt
förlora er riksgrefvinnas, fröken Hedvig Taubes goda
och hittills höga lanke om er.»
I Guds namn? utbrast von Pahlen bleknande, och
drog sig allt närmare till den listige Robert.
»Är det då icke sant, att clt visst fruntimmer, som
kallar sig Marie Susanne . . »
Som kallar sig? Heter hon då icke Marié Susanne
Cederlöf?
»Jo vissl.»
Har detta fruntimmer icke af riksgrefvinnan haft de
budskap till mig, som hon framfört?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
