Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. kap. Bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Pahlen emot sin landsman i hast antagit ett skick, som
visade honom mera lik en prins, än en löjtnant.
Grefve Clas, som emellertid ibland de öfrige
upptäckt sin bror, Tage Thott, utbrast, i det han räckte
honom handen: »Förträffligt! du måste kunna lemna
oss underrättelser om Åke. Den förskräckliga
händelse, hvartill vi äro vittne här, måste, såsom jag
fruktar, röra honom alltför mycket; han har haft sina
rum i det hus, som lågorna bemäktigat sig.
»Jag bar icke sett Åke sedan i går eftermiddag.
Men jag är nästan öfvertygad, att han befinner sig i
staden i natt.»
Har något af hans värdinnas egendom kunnat
räddas? Har någon af er sett en skymt af den stackars
olyckliga fru Bonauschiöld?
»Nej,» svarade Tage.
Följen mig, mine herrar. Vi skola vika om hörnet
af denna gränd, och gå in i den nästa, som är Didrik
Ficks. Vi skola nalkas elden, så mycket som möjligt.
Vi skola uppspåra och rädda hvad vi kunna.
Under allt delta hade von Pahlen stått tyst, sluten,
ointresserad. Han såg än på gref Clas, än på Robert
Augustin; han tycktes vilja mäta dem från hufvud till
fot. Hvad är här sanning? hvad skall jag tro? sade
han för sig sjelf. Han led djupt vid den tanken, alt
han ej ännu lyckats aftvinga grefve Robert en
förklaring, som var honom så angelägen att bekomma.
»Gref Clas Thott!» utbrast ban, ur stånd alt längre
kunna återhålla sin känsla, »låt sprutorna släcka elden,
och räddningsmanskapet bärga allt hvad möjligt; men
jag har något alt tala vid en af er, mine herrar, som
icke tål uppskof.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
