- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Första delen /
243

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. kap. Riksdalershuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

Gaspolin? Ja, han fiskar; svarade junker Anders
torrt, och gick med ljuset framföre.

Men den nyfikne och frågvise Robert fortfor: »en
myntmästare som fiskar? Han fiskar således mynt?»

Det kan nog hända. Fast, han har nog redan
dragit in noten för i afton. Men . .

»Nåväl?» fortsatte Tage uppmärksamt. »Du behöfver
inga hemligheter hålla för oss om Gaspolins vattenfärd,
så vida ban icke enkom bedt dig tiga. En hederlig
och ärlig man kan väl alltid hafva något att syssla till
sjös. Jag vill minnas, att myntmästaren hade två båtar,
fästade vid trappan i vallengården här. Jag har sett
dem flere gånger, och drar deraf den slulsatlsen, att han
brukar ro ut eller segla, emellanåt. En herre med så
många bekymmer, som en husegare måste hafva,
behöfver förströ sig. Har du något vin ål oss, min junker?»

Anders såg ål sidan tvekande.

Tage log upp ett silfvermynt.

»Jag är väl icke en myntmästare,» sade han, »men
i alla fall, du skall icke blifva obelalad, min vän. Sätt
ifrån dig ljuset!» slöl Tage, när han med silt sällskap
befann sig i elt slort, på bredden rymligt, men i
taket lågl rum, hvilket ulan tvifvel var den omtalade
salen.

»Vi måste dricka ell glas, kära mästar Anders! Jag
kallar dig mästare, goda junker, så länge tills mästaren
sjelf kommer åler. Tror du all han dröjer länge?»

Det vet jag icke. Men han lor bort, fyra man högt;
och då brukar det bära af lill . . herrn vel.

»Jag vet. Då hade han uågol med sig. llade han
Dågon fremmande med sig?»

Han hade, som vanligt, lyckats laga en ljuf. .
ha-haha! Den unga mesen ville ej följa godvilligt, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/1/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free