Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. kap. Riksdalershuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Icke i nall! Min Gud, hvad vill det säga?
utropade von Pahlen med uppstigande mörka aningar.
»Stig in, säger jag! Härute får i alla fall ingen
finge stå så här länge.»
Fånge? Hvad säger ni? är jag en fånge?
»Kalla er hvad ni vill. Jag känner herrn icke, och
det angår mig ej. Ett vet jag, nemligen, att herrn
icke slipper ut. Men var icke rädd för kammaren,»
fortfor han förbindligt. »Der är mörkt nu, men i
morgon, när det ljusnar, skall herrn finna en vacker
utsigt öfver Munkbrovattnet, och Riddarholmen på
andra sidan derom, jemte Riddarholmskyrkan. Hvad
önskar herrn mer? Icke alla fångar hafva sådan
utsigt.»
Von Pahlen ville använda våld mot porten.
Förgäfves. Under höga rop tvangs han in i kammaren,
dit fångvaktaren snarare släpade, än förde honom. Ilan
satte den förtviflade på en uppbäddad säng, och
frågade, om han kunde kläda af sig sjelf?
Von Pahlen kastade vidriga och föraktfulla blickar
på mannen.
»Nå godt!» sade denne kallt. »Tillbjuden tjenst är
alltid försmådd. Godnatt!»
Med dessa ord gick han ut och låste igen dörren
om sin fånge.
Under tiden hade Clas Thott gått den långa
korridoren fram, för att höra hvad hans bror Robert ville
honom.
Han öppnade dörren här och trädde tillbaka i det
stora rum, han nyligen lemnat. Men han såg icke
till sin bror, utan endast junker Anders.
»Hvar är den herrn, som ropade mig?» sade Clas
Thott till den gråhårige betjenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
