Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. kap. Riksdalershuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Han ir inne i den der kammaren, svarade Anden,
o«h pekade på en liten dörr.
Gref Clas gick dit, låste upp, såg sig om och fann
ingen.
»Min bror år icke här!» ropade ban till den i yttre
rummet stående garconen.
»Är han icke? Nå, så kommer ban väl snart.»
Men jag har icke lid att vänta.
»Jag hör honom nu. Var så god och var icke
otålig.» .
Clas steg in i den lilla kammaren. Hvad kan då
min bror vilja mig just nu? tänkte han. Troligen
ämnar han närmare förklara sig, och det skulle jag
tycka rätt myckel om, i fall det kan ske med två
ord.
I delta ögonblick hörde han junker Anders utanför
tillrigla dörren om den lilla kammaren: till och med —
om ej hans hörsel bedrog honom — sälta en bom
framför, och fästa denna med ett hänglås.
»Hvad!» ropade gref Clas. »Hvad gör man?»
Han störtade på dörren: den var tillstängd, den
gaf sig icke för något våld. Och ingen svarade på hans
höga rop.
Han störtade till fönstret. Der sutto galler.
»Men i alla himlars namn! hvad menar man? Hvart
har jag kommit? Hvad är detta för ett hus?»
Ingen varelse svarade på hans frågor. Kammaren,
der han befann sig, var mörk. Han kände omkring sig
med händerna. Han fann en uppbäddad säng. Han
upptäckte en stol och elt bord.
Vi kunna lätt föreställa oss, att de begge goda
bröderna Robert och Tage Thott måste hafva åtskilligt att
säga hvarann, elter den lyckliga fångst de gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
