Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Ett skönt Fruntimmers Räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Fru Bonauschiöld hemtade sig något från sin
bestörtning. Hon började finna, att den långa mannen, äfven
med sin för ett Svenskt öra mindre behagliga dialekt,
dock tillkännagaf mycket, som ingöt förtroende.
»Min vän!» sade hon, »efter ni erbjudit mig er tjenst,
så sök alt bland personerna derborta vid elden få rätt
på min kammarjungfru Gustava. Laga, alt bon genast
kommer hit.»
Gustava?
»Ja.»
I ögonblicket, min fru!
Med en militärs punktlighet och utan atl sätta
ut-förbarheten i ringaste fråga, afgick den ärlige fänriken
på fru ßonauschiölds ordres.
Men i dörren besinnade han sig, och stannade.
»Min nådiga fru, blott elt ord!» utbrast ban. »Lås
igen om er och lag ur nyckeln. Här slryker mycket
osäkert folk om natten; Tarteiffel! det har jag varit
vittne till. Gör som jag säger! När jag återkommer,
skall jag gifva er elt tecken; och öppna för ingen utom
för mig.»
Fru Bonauschiöld fann detta råd ganska godt; och
sedan von Drachenmilch aflägsnat sig, gjorde hon sina
betraktelser öfver det förträffliga, att stundom under en
afskräckande yta finna ell redligt och godt sinne.
Men snart återföll hon i den djupaste smärta och
i tanken på sin förfärliga belägenhet. Hon kunde ej
förklara hvart major Åke Thott försvunnit; hon visle
ej en gång hvar han var. Hon vågade ej gå ut
ensam i nalt och folkträngsel. Hon började allt mer finna
sin enda räddning i delta ögonblick hvila på den
fremmande, underliga man, som Gud enkom tycktes hafva
lillsändt henne i bekymrets böjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
