Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Ett skönt Fruntimmers Räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
»Och detla berättar ni mig så ulan allt vidare? Del
fir dock ni, som säger er vilja vara till milt beskydd,
min hjelp i detta förfärliga ögonblick?»
Ja.
»Ohyggliga menniska!»
Nej.
»Gå då ut, efter ni påstår er vilja tjena mig; skaffa
mig nogaste uppgift på allt; låt mig vela om något af
alla mina saker blifvit räddadt: fråga blott efter fru
Bonauschiölds folk, och ni skall få svar härom.»
Jag behöfver ej gå ut för alt gifva er det svar ni
önskar.
»Nå väl?»
Ingenting är räddadt.
»Min Gud i himmelen . . »
Fru Bonauschiöld! det var då ert hus? Så vet: det
8r den onde fienden, som har påtändt ert hus.
»Hvem säger ni?»
Djefvulen.
»Ha! hvarföre talar ni på delta sält till en olycklig,
som redan lider tillräckligt?»
Jag har ansett det för min skyldighet, alt icke
lemna er i okunnighet härom, min fru.
»Hvem är ni? Ni bryter förfärligt på Tyska.»
Jag är den person,.som ansvarar er för, att ert hos
skall blifva åter uppbygdt.
»Ni?»
Ja, jag.
»Våldsverkare! ni har inträngt hit för att bele mig?
Huru visle ni att jag var här?»
Jag hörde från gatan er klagan; och jag steg in för
att vara er till hjelp och bistånd, miu nådiga fru.
Befall, alt jag går, ocb jag går genast.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
