Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Ett skönt Fruntimmers Räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Just i detsamma fick han höra en som sade: »gråt
icke, Gustava I söla Gustava Rosenholm — det är icke
värdll»
Von Drachenmilch varseblef en ung karl af ganska
godt utseende, som med dessa ord tilltalade en flicka
bland dem fänriken nyss iakttagit. Han närmade sig.
»Är det icke värdt?» gentog han barskt, och såg på
den unge mannen, som efter utseendet kunde vara en
betjent, en boqvist, eller en annan städad ungersven
af mindre slaget.
»Jo, jag skall säga er begge två, alt det är ganska
myckel värdl, att Gustava gråter!» fortfor von
Drachenmilch på sin brutna Svenska, och vände sig
omedelbart till flickan.
Hon såg upp.
»Hör man,» sade han, och gjorde sin röst så vänlig
och mjuk som möjligt, »har vackra Gustava icke
varit med här i denna eld, och förlorat sin fru: del vill
jag veta?»
Flickan betraktade den långa fänriken med ännu
högre förvåning.
»Jag är militär, kan rekognoscera och lar aldrig fel
om märken,» vidtog han.
De kringslåendes förundran steg till sin höjd.
»Gustava, följ mig!» sade han och tog flickans hand.
Hon drog sin hand bestörl tillbaka.
»Se så. Du är kammarjungfru bos nådifru
Bonau-schiöld? Tar jag fel om mitt märke?»
Gustava Rosenholm gjorde ett utrop af glädje. Min
herre vet då hvart min fru tagit vägen? Hvar är hon?
hvar är hon? ulbrast den goda flickan.
»Följ mig!» svarade han. »Hon har sjelf befallt mig
uppsöka dig. Jag skall föra dig till henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
