Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Ett skönt Fruntimmers Räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Gustava tvekade ej ett ögonblick. Men hennes vän
tyckte ej härom. Denna oroliga natt kunna många
strykare passa på, menade han: det är bäst, alt jag
följer efter dem, så att jag ser huru det går med min
lilla Gustava, och hvart han för henne.
Så aflopp det också. Von Drachenmilch och
Gustava gingo med snabba sleg bortåt Nygatan. Hennes
redlige vän och fästman, den unga boqvislen, följde
dem på tio steg, tills ban såg dera gå in i en port.
Här utanföre skall jag ställa mig, så får jag väl märka,
tänkte ban.
Von Drachenmilch lät med sin hörbara stämma vid
dörren fru Bonauschiöld veta, att hon borde öppna.
»Jag för er kammarjungfru till er!» sade han. »Sörj
icke nu.»
När fru Bonauschiöld förnam sin goda Gustava, blef
hon så glad, alt hen var nära atl sluta den stackars
gråtande flickan i sina armar.
»Har du sett någon skymt af major Ake Thott?»
sade hon.
Icke den ringaste, svarade Gustava. Men bedrog jag
mig, då jag tyckte mig märka, att han, i min nådiga
frus sällskap, aflägsnade sig från elden?
»Han gjorde så, Gustava. Han förde mig hit; men
sedan har jag icke sett honom. Det är förfärligt. Han
bar försvunnit! Hvart . . hvarthän skall jag vända
mig?»
Tillåt mig att gifva ett råd, inföll Gustava. Vi
begifva oss ut till Järfva. Någon olycka måste hafva händt
majoren. På Järfva måste vi få bästa besked om honom.
»Till Järfva, Gustava? Kan jag det?»
När eldsvåda och stor nöd slå öfver oss, måste alla
betänkligheter vika. Han måsle ursäkta . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
