Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Ett skönt Fruntimmers Räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
säga ut det? Genom min försummelse, min fru, stod
porlen öppen. Evige, skall jag kunna vinna förlåtelse
för detta?
Så så, tänkte von Drachenmilch: det var då
verkligen så, att porten stod öppen der, och han gick in . .
och han förledde mig all taga det la för det rätta
huset, han, och . .
»Stig upp, Gustava!» sade fru Bonauschiöld, »olyckan
är skedd, tårar hjelpa oss icke nu.»
Den gråtande flickan kysste sin matmors hand och
omfattade hennes knän. Nu! utbrast hon slutligen och
steg upp, nu känner jag på mig, att jag skulle kunna gå
i elden af tacksamhet för så mycken godhet.
»Dröj härinne, var hos din fru! trösta henne, om
du kan, och vänta mig tillbaka om en kort stund.
Vagnen skall vara här inom två minuter. Och sedan skall
jag . . jag sjelf skall köra.»
Von Drachenmilch gick med dessa ord. När han
stod i porten, slog han handen för pannan.
»Fördömdt!» utbrast ban högt, »hvar skall jag få vagn,
jag, som inga hästar har och intet åkdon eger?»
Den hygglige boqvisten, lilla Gustavas tillbedjare,
som, för hennes skull och för atl iakttaga utgången,
troget vaktade vid trappan till huset, hörde den stränga
herrns barska utrop, nalkades och sade: vill min herre
hafva vagn?
»Ja visst. Hvem är ni, som frågar så? Aha, det
är du, min yngling?»
Jaa.
»Det är du, som . . som bad Gustafva låta bli att
gråta ?»
Ja, min herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
