Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Ett skönt Fruntimmers Räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
»Du har rätt, när jag tänker derpå. Det är
omöjligt, att han skulle hafva kunnat lemna mig så här,
om icke en oförutsedd olycka träffat honom. Hvad
anar jag? Min Gud! kanske behöfver han i denna
stund lika mycken hjelp som jag.»
Befall, min fru, inföll von Drachenmilch; önskar ni
resa till Järfva? Jag skaffar er vagn.
Hon såg på den fremmande med allt högre
beundran. »Huru skall jag nog kunna tacka er!» utbrast
hon. »Ack, jag är kanske ej i den ställning, alt jag
någonsin kan återgälda er godhet?»
Det är just det jag helsl skulle se, svarade han.
Ty då kunde jag säga, att jag gjort hvad jag bort göra
emot er. Kort och godt: Donnerwelter! vi skola ej tala
om detta, som ni aldrig skall kunna begripa. Befall,
om ni vill hafva en vagn.
»Jag lackar er.»
I ögonblicket?
»Ju förr, ju hellre.»
O min herre, inföll Gustava Rosenholm, och
närmade sig i sin ordning till den fremmande. En flod af
tårar badade hennes ögon, och hon sade: ni vet icke
hvilken välgerning ni begår äfven emot mig, om ni
hjelper mig alt bistå min olyckliga fru. Ty det är
jag! . . det är jag . . som måste anse mig för orsaken
till den förskräckliga olycka, som öfvergåll henne och
hennes hus . .
»Hvad? Hvad, Gustava?» utbrasl fru Bonauschiöld.
O min nådiga fru! utropade den stackars
kammarjungfrun och föll till sin matmoders fötter; det hviskas
allmänt derborta, all denna eld är anlagd mordbrand.
Men ingen skulle vid denna tid hafva kunnat intränga
i huset, om icke . . om icke . . store Gud! skall jag våga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
