Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. kap. Resan3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
honom, som styr och ställer på skogen. Så mycket har
jag hört.
Det är rikligt, försäkrade gäslgifvaren.
»Tack för underrättelsen,» sade mamsell Pasch.
»Farväl, min vän!»
Vi kunna nu ingenting hällre göra, än resa, fortfor
hon. Stig upp, goda Cederlöf! vi böra hoppas det
bästa, och alt vi skola träffa våra vänner vid det der
nya stället, som i alla fall ligger på vår väg, och icke
förorsakar oss någon krok.»
Man satte sig således upp. Man började åka under
friska förhoppningar och med nya tankar.
Del gick raskt. Man for utan dröjsmål och
betänkande öfver korsvägen, som på en gång gaf utsigt åt
tvenne herrliga sätesgårdar:’ på höger Säby, på venster
Jakobsberg; men man hade icke tid alt beundra
någondera. Efter en stunds färd, började åkerfälten
minskas och trakten blifva skogrik. Man hade lemnat
hela Järfälla socken; man befann sig på den vidsträckta
häradsallmänningcn.
»Här är Rännarskedet» — sade kusken, drog in
töm-marne och pekade på en liten grupp låga byggningar,
belägna till venster om landsvägen — »befaller
herrskapet, att jag stannar?»
Marie Susanne såg sig om.
»Ah — se!» utbrast hon.
Hvad? Ja, verkligen! der stå tvenne sadlade
hästar, bundne vid tyglarne utmed gärdesgården, som går
till hufvudbyggningen. Men hvar äro våra begge
hof-kavaljerer ?
»Jag kan icke heller upptäcka dem.»
Betjenten fick befallning, att gå in och fråga folket
på stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
