Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. kap. Kron-Lotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var utan fruktan; jag är sjelf grå, och . .
Ett allmänt anrop till rättning skedde nu, Lotta
hastade att infinna sig på sin plats; och den karlklädda
truppen emottog sin anförare. Det var en bland
Riksdalershusets manliga invånare; han bar sabel vid sidan,
ehuru i något trasig balja. Han hade hela uppsynen
af en forntida militär, och måste förmodligen vid något
passande tillfälle hafva blifvit utstött från menskligheten,
efter han befann sig på sin närvarande post.
Hastigt gjordes höger om: i en mera munter än
städad kolonn marcherade man ut ur dessa rum, kom
ned till vattengården vid Munkbron, hvilken icke syntes
från staden, utan blott från trädpalatset sjelf, steg
i slupen, och rodde af på Riddarfjärden. Anföraren
satt med gul hy vid styret. De Gaspolinska dragonerna
höllo sig ganska stilla och skickligt tillsammans
i farkosten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
