Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. kap. Utgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Hon nalkades gångens slul. Der låg ell fönster,
som välle utål sjön. Hon hade ej väl hunnit hit,
förrän hon hörde steg i grannskapet, såg sig om och blef
varse gref Thott. Hon hajade (ill. »Är det möjligt!»
ropade hon.
Guds fred! redliga mångelska. sade han, (ack för
all ni skaffade mig det der rummet. I stället för att
ljuft inslumra, såsom ni föreslagit, steg jag genast till
dörren, så fort jag fann det tyst härute i gången. Jag
försökte öppria, men kunde det ej.
»Nej, del tror jag, ty här salt hänglås utanpå. Men
del underligaste är, all jag, som hade nyckel både till
hänglåsel och lill dörren sjelf, ändock ej lick upp den.»
Det (ror jag, svarade han, (y jag hade lagt en hake
på innanför, att vara säker för öfverrumplingar.
»Men huru kom ni då ut, min nådiga grefve!»
Jag undersökte min kammare, och fann vid dessena
vägg ett klädkontor. Baksidan härtill utgjordes blott
af en tunn bräddörr. som gick in lill rummet bredvid.
Jag bröt mig in dit utan stor svårighet. Sedan kom
jag genom dess dörr, som ej hade hänglås utanpå sig,
lätt ut i gången här. Derefter har jag på egen hand,
och lyckligtvis ganska obehindrad, sett mig om i
denna nejd. Hvad har ni för förslager?
»Ni är präktig, nådigaste grefve!» sade Bakelse-Jeana
med ett leende, hvari hon tillät sig blanda bifall,
ehuru lill och med åt en grefve.
Clas Thott misstyckte ej delta från den goda
gummans sida. Del låg någonting ej blott godt, men
nästan ädelt under hela hennes sätt, en så simpel käring
hon var. Hon utgjorde en sällsynthet, ehuru dock
en befintlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
