Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
skickat bud och folk in, för att efterhöra, om majoren
befallde eller behöfde något. Men ingen hade varit i
stånd att träffa honom.
Den på stället residerande äldre damen, en
slägtinge på långt håll till gref Ake Thott, och som
förestod hans ungkarlshushållning, slog ihop händerna,
när hon igenkände fru Bonauschiöld. Hon omfamnade
henne under en flod af tårar. Den olyckliga, som
denna natt förlorat så mycket, fann således här en
tillflykt, om ock blott tillfällig. Hon träffade ett hjerta,
i hvars sköle hon kunde utgjuta sin sorg och ulan
fruktan nedlägga alla sina bekymmer.
Fröken Ankarclou bad sin älskvärda och välkomna
gäst, så myckel som möjligt, betrakta sig som hemma
här och begagna hennes rum såsom sina. Det är icke
möjligt, sade hon, alt del kan dröja länge, förrän Åke
låter höra utaf sig.
»Ack,» utbrast fru Bonauschiöld, »del måste vara
någon alldeles oförutsedd olycka, som drabbat honom.
Det slår ej i min makt att förklara denna händelse, då
jag känner Åkes personliga rådighet. Huru skall väl
den se ut, som kunnat få makt med honom?»
Hon genomgick nu berättelsen om sin egen räddning,
samt om sin förnämsta egendom, hvilken Åke Thott
skrinlagt och burit undan elden. När fröken
Ankarclou fick höra talas härom, utbrast hon i glädje: o
min goda Louise, sörj icke! Har du fått alla dina
dyrbara dokumenter, reverser, handlingar och reda
mynt räddadt, så kan din förlust af det vackra huset
vissl vara alt beklaga, men den är icke oersåltlig.
»Du skulle kunna hafva rätt, Emerence! Men hvad
säger du, om äfven denna sista skatt försvunnit? Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
