Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
»Det är mig så mycket^ mera angeläget att resa,»
fortfor hon: »jag vill dela Åkes faror: jag vill se honom,
jag vill bistå, jag vill . . a
Du skulle kunna värre än dö, min älskade Louise,
om du råkade i de elaka händer, som nu berättas ej
vara så sällsynta. Oroligt och missnöjdt folk stryker
utefter landsvägarnc; somlige missnöjda med ständerna,
andra med thronföljden, andra med konungen — de
uslingarne! men många ondast hänförda af begär till
plundring, rof, mord.
»Tror du verkligen, såsom man säger, Emerence,
att Dalkarlarne skola vara i rörelse? Komma de, sà
komma de säkert vestra vägen . . »
Jag kan icke säga, svarade fröken Ankarclou, om
detta ännu hunnit vidare än till ett löst rykte; men
sådana saker äro kanske ej omöjliga. De skola vara
myckel missnöjda med Finska krigels ulgång; de skola
hafva hotat att gå på Stockholm och fordra rättvisa.
»Del är förfärligt! Ilar man då hört, om de
nalkas ?»
Nej. Jag har icke sport del ringaste om deras
antågande. Jag vet blott hvad man ryktesvis berättar
om den vrede och häftighet, som skall råda uppe i
sjelfva Dalarne.
»O — skall jag våga — jo, jag vågar resa i alla fall!
Jag kan icke undgå alt följa Åkes tillkännagifna
önskan. Mitt hjerta slår vid tanken på de olyckor, som
kanske nu omgifva honom. Jag vill dela dem med
den, som jag så högt älskar.»
Hon belänkle sig ett ögonblick.
»Det faller mig något in,» sade hon. »Emerence
Ankarclou! jag skall vara försigtig, såsom du bedt mig;
men jag skall icke vara försagd nog, att ej våga fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
