Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
härifrån. Röfvare, mördare, stigmän .. jag fruktar dem
icke. Bed herr fänrik von Drachenmilch träda in; jag
ville rådgöra med honom ett ögonblick.»
Då han inträdde, vände fru Bonauschiöld sig till
honom med den vänligaste artighet och en nästan
bedjande uppsyn.
»Ni, min herre,» sade hon, »som förvandlat er till
min välgörare, kan jag våga sätta er godhet mot mig
på ännu ett prof? Jag behöfde företaga en några
mils längre resa.»
Nådigaste fru! jag är beredd till er tjenst; ni vet
det; jag har sagt er det; jag har mina stora skäl
härtill. Jag är färdig att våga mill lif, om det fordras
för ert nöje eller ert väl.
»Lifvet?» inföll hon, och steg ett steg tillbaka. »Det
är verkligen sant,» tillade hon i sina tankar med en
hastig häpnad. »Det skulle sannerligen kunna vara
ingenting mindre än lifvet, jag hos denne ridderlige, ädle
man sätter i fara? Men det är en man . . en officer..
han fruktar ingenting.»
»Min herre!» fortfor hon högt, »kan jag ännu
något längre ega att begagna den vagn, hvari ni fört
mig hit?»
Om ni befaller, så skall jag utverka det.
Derom är icke fråga, hennes nåd! åtminstone för
hela denna dag, inföll kammarjungfrun Gustava, som
med detsamma inkommit, och som var öfvertygad, att
genom den skicklige unge mannen, hvilken förskaffat
vagnen och som medföljt ut till Järfva i form af
betjent, utan svårighet kunna komma tillrätta härmed.
»Jag tackar,» sade fru Bonauschiöld, under den
nedslående känslan att veta sig numera icke sjelf hafva
llerr. p<i FÅolt. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
