Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Så låtom oss då laga in vid Rännarskedet.
»Hvad Sr det? Känner du hvarest det ligger,
Reinhold?»
Det gör jag.
»Ja, må vara; då skola vi vänta in våra fruntimmer
vid Rännarskedet.»
Det var detta samtal, som gästgifvaren på Barkarby
hade hört från de begge herrarne, hvilka här på
morgonen ridit förbi; och hvilket han sedan berättade för
Marié Susanne och mademoiselle Agnes Pasch, när de
anlände dit och stannade en stund med sin vagn.
När längre fram von Drachenmilch hunnit till
Rännarskedet, beslöt han icke färdas längre; men gjorde
med sin vän en lustvandring uppåt de stora skogar,
som här möta. Det var likväl klart, att han
dessförinnan skulle tillsäga skogvaktarhuslrun, atl om
fruntimren anlände, medan han var borta, så måste de
ändtligen afbida hans återkomst och ej åka längre.
Yi veta, all äfven dessa ord kommo till Marie Susanne,
och föranledde henne att dröja på Rännarskedet nära
två timmar; enär orsaker, som vi genast skola höra,
upptogo von Drachenmilch på skogen hela denna tid,
och de begge andra fruntimren, som han egentligen
väntade, icke ännu hunnit efter.
Förhållandet var, all den modige fänriken ej
kommit mer än en half fjerdingsväg på sin promenad bort
uti den vildaste, af grankåda och linnaea mest doftande
skogsmark, förrän han förnam starka och uthålliga
ljud, hvilka från flera håll besvarade hvarann.
»Man blåser i kohorn!» utbrast Reinhold; »man
kallar tillsammans sin boskap.»
Nej, Reinhold, det är jaglhorn. Jag känner igen
dessa fanfarer. Ts! ts! låt mig höra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
