Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Jag har stora skäl till dtmna lanke. Först och främst
visar han intet synnerligt allvar med sina hundar. Han
ler åt dorn, klappar och uppmuntrar dem, äfven när
de icke gjort sin skyldighet. Man brukar ej så i en
skog, när man förehar en sann jagi. Sedermera . .
»Tala ut!»
Hans majestät har tagit Pouffardin med sig.
»Hvad? Den till hälften Tyske och till hälften
Franske hofnarren? Det vet jag knappt om jag gillar.»
Men så är det likväl.
■Hvad skall den göra med på en kungsjagt?»
Det hör till ett bland de allragodmodigaste infall
af hans majestät. Det är ett riktigt drag hos
konungen, om jag underdånigst så får säga.
»Säg då, herr Stapelmark?»
Konung Fredrik vill på jagten alls icke vara konung.
Han har klädt sig som en vanlig jägmästare och går
i sin egen suite; men deremot har han uppdragit åt
Pouffardin all vara konung i stället.
»Poupardin konung?»
Icke i Sverige, begriper herr fänriken, ulan härule
i jagtlägret. Har herr fänriken nånsin sett
Pouffardin?
»Nej. Jag vill ej se narrar och sådant folk.»
Han kan härma konungen mästerligt: hans växt
och utseende är ytterst storartadt. Hans majestät,
långt ifrån att vredgas öfver honom, uppmuntrar
honom. Ju mer, ju bättre, han liknar honom, desto
högre ler hans majestät: han skrattar så, att tårarne
komma honom i de goda ögonen, och han ropar gång
på gång: »se kung Fredrik bara! se kung Fredrik!»
Hemma i Stockholm, på sitt slott eller inom sitt hof
skulle han visst icke tillåta ett sådant skäml. Men
Herr. pd Ekols. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
