Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han strök hästarne ett par vänliga tag öfver halsarne,
och ordnade deras luggar under hufvudlagen på ett
ställe, som kommit i oordning under resan. Så ja,
Calle min gosse! så ja, så ja, Gösta! småtalade han med
de stolta djuren.
»Kör ned och håll under skuggan!» befallde han
kusken.
Derefter bjöd han armen åt mademoiselle Juliana
Wefverstedt, för att ledsaga henne in.
»Men mer än tio minuter få vi icke dröja!»
anmärkte hon.
Jag är viss på, att det skall göra generalauditörens
hästar ganska godt, att röra sig litet, genmälde Tage.
Och kunna vi öfverraska din far med underrättelsen att
hafva lyckligt utfört den här saken; så skall hans
förtjusning, när han kommer hem från Ekolsund, ej
känna några gränsor.
»Jag är viss derpå,» svarade hon med lugn tillförsigt.
»Vi kunna hinna till Linnarsnäs på eftermiddagen; icke
så? Det är ju icke mycket bortom Stäke?»
Man skall om Tibble, och så vika nedåt Öråker.
Det är en obetydlig väg. Vi kunna utan fara dröja
här en god stund. Vi böra också ej anstränga din
fars hästar för mycket. Jag är förtjust öfver ditt
infall med denna resa, älskade Juliana! Huru lycklig
skattar jag mig icke, som kom att besöka dig just denna
förmiddag?
»Jag kände mig innerligt glad deråt,» sade hans
fästmö, med en belönande blick, och tryckte oförmärkt
hans hand. »Jag hade ej gerna velat fara ensam. Visst
kunde den lilla affären med arrendet hafva dröjt tills
min far kommer åter. Men han tycker alltid så mycket
om, när jag visar att jag förstår mig på ekonomi:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
