- Project Runeberg -  Herrarne på Ekolsund / Andra delen /
93

(1847) [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Vet, hofjunkar Simingskiöld, jag hyllar systemet
af den anterieura landpelningen; och ni har i detta
ögonblick sett mig utöfva det. J. Svenskar, liggen i
allmänhet under den fördomen, att ej förrän efter
maten vilja nalkas tänderna med instrumentet; men
likasom jag bland mina undersåtare ämnar införa den
filosofiska kärleken till måltider, som man icke smakat
och aldrig får smaka, så ämnar jag äfven utgifva en
förordning om sättet huru lagligen tillgå bör, då man
skall peta sig i tänderna för ännu oäten fågel,
hjortstek, rådjursstek och hvad ni behagar. Herr
hofjunkar Simingskiöld! sätt upp ett koncept åt mig till
denna förordning: jag vet ni kan det så bra.»

En rodnad flög öfver den stackars Simingskiölds
kinder. Man hade förr skämtat öfver hans kolibradoseri,
att låtsa sig hafva förtärt ståtliga rätter, och
indigitera det medelst flitigt bruk af tandpetare.

»Nu öfvergå vi till åskan, mine herrar. Jag ville
säga er, att jag befaller er på bal i afton, så fort
jagten slutat, jägarfolket återkommit och de skjutna
hjortarne fått grönt om sina horn. Har ni hört något
från skogen, hofjunkar Silfvercreutz?»

En ung hofman steg fram och svarade: jagthornen
hafva nu på en halftimme ej låtit höra af sig. Partiet
har förmodligen dragit sig till Törndal.

»Ni ser mig tvär ut, hofjunkare; hvad går det åt er? Ni
eger kanske ingen tandpetare af annat än simpel hagtorn?»

Den unge hofmännen såg ned, utan att dela den
allmänna munterhet, som de öfrige yttrade. Hans
sinne tillät honom ej att finna sig uti den privilegierade
hofnarrens infall.

»Ni är stolt, unga vän!» sade Pouffardin. »Håll i
med det, och ni skall komma lika långt som jag en gång »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:06:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acekolsund/2/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free